Att köpa häst är en stor affär och det är alltid tråkigt när det inte blir som man har tänkt sig. Erika Erlandsson är jurist på Juridika och berättar här vilka frågor du inte ska glömma att ställa inför hästköpet.

Varje år får många hästägare problem i samband med sitt hästköp. Juristen Erika Erlandsson på Juridika är nischad på hästjuridik och hjälper varje år några av dem. 

“Det jag ofta slås av är att så många har så stor okunskap om juridiken. Och i takt med att fler och fler aktörer ger sig in i branschen så ökar antalet okunniga fort”, säger Erika Erlandsson. 

Ett hästköp är både en affär som har många känslor involverade men det är dessutom ofta stora pengar i omlopp.  

“Det allra viktigaste att ta med sig in i köpet är dock att en häst är en begagnad vara”, säger Erika Erlandsson. “De flesta hästar är helt enkelt inte helt felfria”  

Det här är några av de viktigaste frågorna som du bör ha koll på inför köpet enligt Erika Erlandsson:

Vilken lag som är tillämplig när du köper eller säljer en häst

En av de absolut viktigaste frågorna att ha koll på inför hästköpet är vilken lag som gäller för just detta hästköpet. Det finns nämligen två olika lagar som gäller beroende på vilka det är som är inblandade i köpet; konsumentköplagen och köplagen. 

När du köper hästen av ett företag är det konsumentköplagen som gäller. I alla andra fall, det vill säga, när en privatperson säljer till en privatperson, när en privatperson säljer till ett företag eller när ett företag säljer till ett företag är det köplagen som gäller. 

Konsumentköplagen är tvingande, det vill säga, lagen går inte att avtala bort. Lagen går alltså före det som står i avtalet. 

Köplagen är dispositiv, vilket betyder att den går att avtala bort. Det du skriver i avtalet gäller alltså före lagen och detta måste en köpare och säljare ha full koll på inför köpet för att kunna använda sig av rätt avtal. 

Sedan finns det såklart ett undantag: När en privatperson säljer till en privatperson och det är en förmedlare inblandad kan det bli konsumentköplagen som gäller för hela köpet. Konsumentköplagen gäller då för den privata säljaren och dessutom har förmedlaren solidariskt ansvar mot köparen om ett köp skulle gå tillbaka.  Solidariskt ansvar innebär att köparen får kräva vem den vill på pengar om köpet går tillbaks, säljaren eller förmedlaren. Sedan får förmedlaren och säljaren göra upp om sitt mellanhavande efter det. Det är alltså jätteviktigt att ha koll på när någon räknas som förmedlare och ha ett bra avtal mellan förmedlare och säljare. 

Vilken roll du har som köpare eller säljare

Denna fråga hänger i stort samman med den förra frågan. Säljaren behöver ha koll på om han eller hon räknas som näringsidkare eller inte. Om man är momsregistrerad eller inte spelar ingen roll köprättsligt (somliga tror inte att man är en företagare/näringsidkare om man inte är momsregistrerad). Gör man någon ekonomisk vinst, d v s får betalt i pengar eller får ersättning på annat sätt (t ex i foder) kan man räknas som företagare. Om man till exempel annonserar på facebook att man fått hem nya ponnyer från Irland som ska säljas och sedan påstår att man inte är företagare går inte ihop. 

För köparen är det också viktigt att veta sin roll. Är köparen ett företag inom hästbranschen ställs betydligt större krav på till exempel kunskap hos köparen, än om det är en privatperson som köper sin första häst. 

Vem är egentligen personen som du köper hästen av?

I allt för många tvister säger köparen att ”om jag bara hade kontrollerat lite mer innan så hade jag vetat”. Gör egen research och lita inte enbart på vad ”andra säger”. Det finns mycket att hitta och inte minst ska du kontrollera om säljaren är part i pågående eller tidigare mål vid domstol.

Stämmer köparens önskemål överens med hästen som du säljer?

Det är viktigt att både säljare och köpare diskuterar vad hästen använts till och ska användas till. Verkligheten ser olika ut för olika personer. Begreppet ”ridhäst” innebär inte samma sak för alla personer, varken i utbildningsgrad, hantering och annat. I alltför många tvister säger säljaren att ”jag kände på mig att det skulle bli problem redan när de körde ut från gården”. Våga säga nej som säljare!

Vem ska besiktiga hästen – köparen eller säljaren? 

Det ska alltid vara köparen som gör besiktningen. Det här kanske är självklart för några men faktum är att det har blivit en trend att säljaren besiktigar hästen. Säljarens besiktning kan ses som en form av garanti och kan komma att ligga säljaren till last om det visar sig finnas något fel på hästen. Alla indikationer på eventuella skador eller problem som en köpare får beträffande hästen kan göra att köparens undersökningsplikt utökas.

Hur mycket och vilken information behöver du som säljare lämna till köparen gällande hästen?

En säljare ska lämna all information man har om hästen. Desto mer information till köparen desto bättre. All information som kan göra att köparens undersökningsplikt utökas är till fördel för säljaren. Lämna fullmakt för köparen att kontakta försäkringsbolag, veterinär, tandläkare mm. En säljare som haft hästen endast en kortare period bör notera detta i avtalet. 

Vilken information kan du som köpare begära ut från veterinärer, tandläkare, försäkringsbolag? 

Köparen ska begära att få ut all information. Vill säljaren inte lämna fullmakt som gör att köparen faktiskt kan hämta ut all information han eller hon behöver ha som grund för köpet bör köparen ta sig en funderare på om det är rätt häst att köpa. Importerade hästar som bara varit i Sverige någon månad är svåra att få information om.