På våren stundar vaknätter och så plötsligt är det dags. Ditt föl ska födas och anpassa sig till ett liv utanför livmodern. De första timmarna är viktiga för att fölet ska få en bra start i livet och det är mycket som kan gå fel. Här är några viktiga saker att tänka på.
Efter förlossningen pumpas 1-1,5 liter blod över till fölet via navelsträngen. Därför bör du låta fölungen ligga kvar en stund efter förlossningen. Ofta brister navelsträngen av sig själv, genom en naturlig försvagning eller därför att stoet reser sig.
Eftersom infektionsrisken är hög är det mycket viktigt att alltid tvätta det nyfödda fölets navelsträng med utspädd jodopax direkt när den har brustit.
Bind gärna upp efterbörden så att stoet inte trampar sönder den. Dessutom skapar uppbindningen en tyngd som hjälper efterbörden att släppa.
Boxen ska strös med ren och torr halm varpå du bör lämna stoet och fölet i fred en stund så att de kan bekanta sig med varandra i lugn och ro. Efter en stund kommer fölungen försöka att resa sig vilket brukar lyckas inom några timmar. Ofta krävs det många försök innan fölet lyckas men det gör inget - träningen som detta innebär är nämligen nyttig för fölet. Om man är orolig att fölet ska slå sig mot boxens väggar kan man lägga en halmsträng längs väggarna som skydd.
När fölet kan stå kommer det, på stapplande steg, söka sig till stoet, för att söka efter juvret och mjölken. Fölet brukar börja sitt sökande vid stoets bringa och sedan gå bakåt mot juvret.
Det normala är att fölet diar för första gången då det är 1-3 timmar gammalt. Därefter diar det med cirka 30 minuters mellanrum. Om man hör att det kluckar när fölet diar vet man att det får i sig mjölk.
Den första mjölken som stoet producerar kallas för råmjölk. Den här mjölken innehåller livsviktiga antikroppar som fölet själv saknar vilket innebär att fölet har ett dåligt immunförsvar. Då fölets möjligheter att ta upp antikropparna i råmjölken minskar med tiden, är det mycket viktigt att fölet får i sig råmjölken inom några timmar så att immunförsvaret byggs upp. Ge gärna fölet 0,5-1 dl råmjölk som du hjälpt till att mjölka ur så att du är säker på att den får i sig denna.
Stoets moderskänslor aktiveras när fölet diat några gånger och mjölkproduktionen kommit igång. Om fölungen, mot förmodan, inte skulle visa intresse för juvret kan man ställa sig bakom fölet och försiktigt trycka det framåt mot stoets flank och juver – tänk dock på att inte hålla det i huvudet. Samtidigt kan en medhjälpare, på stoets andra sida, locka fölet mot spenen. Om man ej lyckas få fölungen att resa sig eller att dia självmant får man mjölka ur stoet för hand (ca 2 dl) och mata det med nappflaska. Det är viktigt att försöka få fölungen att klara det på egen hand så att det inte vänjer sig vid att bli matad.
Genom att studera stoets juver kan man i viss mån avgöra hur fölet mår. Ett platt, slakt juver med fuktig yta runt spenarna visar att fölet nyligen har diat och fått i sig vad det behöver. Om spenarna är torra däremot betyder det att fölet inte har diat inom den närmaste halvtimmen.
Diandet är viktigt av många anledningar. Bland annat sätter diandet igång tarmrörelserna vilket leder till att tarmbecket, som normalt består av mörkfärgade, hårda bollar, som täcks av slem, ska krystas ut 6-12 timmar efter födseln. Om det inte sker kan fölet få kolik.
Om inte allt fungerar som det ska inom sex timmar från födseln är det dags att reagera. Har fölet ännu inte rest sig ska man försöka hjälpa det upp. Det är också viktigt att kontrollera att fölet har fått i sig mjölken, vilket man endast kan avgöra om man själv ser fölet dia. Speciellt en förstföderska kan ha ett litet juver och små spenar. Det räcker inte att fölungen står och slickar, man måste se att den sväljer.
De första fyra dygnen efter fölningen brukar kallas anpassningsperioden och är särskilt kritiska. Håll koll på att juvret inte blir ömt och varmt, vilket kan tyda på juverinflammation. Håll också koll på att fölet diar ordentligt och har en jämn och mjuk avföring. Fölet ska också vara piggt, skutta, busa och sova gott däremellan.
Om fölet krystar, spänner sig, tittar mot flanken, lyfter svansen eller vänder upp huvudet upprepade gånger när det ligger på sidan, eller om det rullar sig eller blir liggande helt stilla på ryggen kan det vara symtom på kolik.
I lindriga fall av kolik kan man prova att skilja fölet från sin mamma för att få igång magen via stressen som skapas. Om det inte fungerar kan man ge fölet Mikrolax som man försiktigt sprutar in i ändtarmen. I svåra fall måste man tillkalla veterinär. Innan veterinären kommer kan man massera ljumskarna för att lindra smärtorna.
När man märker att avföringen kommer ut och att fölungen diar normalt vet man att förstoppningen är löst.
Att fölet diar dåligt eller inte alls är ofta det första tecknet på att fölet är sjukt. Att kontrollera om stoets juver är tömt är därför ett bra sätt att bekräfta eller avfärda tanken på att fölet är sjukt eller inte. Andra tecken på sjukdom är att fölet har svårt att stå, helst vill ligga eller står med sänkt huvud och halvt slutna ögon. Kontrollera kroppstemperaturen, som ska ligga mellan 38 och 38,5 grader. Kontakta veterinär direkt om ditt föl visar tecken på sjukdom.
Tänk på att helst släppa ut fölet första gången när det är mulet väder eftersom de blir bländade av starkt solljus och det kan ta upp till 20 minuter innan de kan se igen. Ha helst fölet i grimma men led inte utan styr bara. Leder gör man med ett mjukt grimskaft runt bakdelen.