Möt glädjespridaren som ansvarar för en av alla populära travskolor

I stolt annonssamarbete med Svensk Travskola

Över Solängets stallbacke klingar ett smittande skratt som ekar ända in till Örnsköldsvik. Det tillhör Erika Lundquist – glädjespridaren som ansvarar för banans populära travskola.
– Jag är så lycklig över det här! Barn och hästar är det bästa jag vet och att ha det här som arbete det är som att hålla på med ens hobby hela dagarna. Jag har verkligen drömjobbet.

Travskolan är för många barn, ungdomar och vuxna det första riktiga mötet med hästen och en dörröppnare till travsporten. Lite som en ridskola och ponnyklubb, fast med trav. Erika kommer själv från ridsporten. Travet fann hon hos tränarna Staffan och Susanne Osterling, där hon stallade upp sin fälttävlanshäst.
– Jag fastnade för gemenskapen. Travsporten var som en familj, alla var välkomna på ett sätt jag aldrig upplevde fanns på samma sätt i ridsporten. Man hjälper varandra och är väldigt inkluderande.

Erika är utbildad barnskötare, har arbetat som förskollärare och jobbet på travskolan passar henne som handen i körhandsken. Hon ansvarar för utbildningar och kurser där allt från fyraåriga knattar till vuxengrupper får umgås med hästar och så småningom lära sig sela och köra. På travskolan finns också "Solgänget på Solänget", en dagverksamhet för funktionsvarierade som tar han om stallgörat. Det stora engagemanget runt travskolan tycker Erika visade sig från sin bästa sida under Mustaschkampen, den årliga insamlingen till forskning om prostatacancer. Lilla Solänget samlade in mest pengar av alla travskolor i hela Sverige.
– Det var otroligt roligt och helt ofattbart. Det kom fram gamla farbröder som knappt hade mobiltelefon och frågade "Om jag ger dig en hundring, kan du det där swisha åt mig då?". Stall Sedin (hockeybröderna Daniel och Henrik Sedin red.anm.) köpte en handikappanpassad sulky till oss, och en hästägare ringde och skänkte underbare Say That Again till oss på travskolan, man blir så rörd. Vi är verkligen en stor familj i travsporten.

Det bästa med sitt arbete på travskolan tycker Erika är att se glädjen hästarna skapar hos människor. Att få följa en knatte-elev som sen går vidare och idag har egen ponnylicens. Man har också tagit med sig ponnyer och besökt skolor runt om i kommunen. Hon minns speciellt ett besök på en skola där många elever har invandrarbakgrund.
– Det var första gången i livet de träffade en häst och man såg vilken upplevelse det var. Ljuset som tänds i ögonen. Även föräldrarna kom fram och umgicks med hästarna. Det var första gången för många av dem också. Hästar är helande.

Samtidigt som arbetet på travskolan är väldigt fritt följer man centralt utarbetade utbildningsplaner och mål för varje kurs. Man arbetar kontinuerligt med kvalitetssäkring och hon upplever ett stort stöd från Svensk Travsport. Man utbyter erfarenhet med andra travskolor, och om Erika till exempel tar kontakt med Rättvik och vill veta mer om något som de har testat, plingar det genast till i mejlkorgen och hon får information.

Varje gång Erika är klar för dagen eller kvällen och stänger stalldörren längtar hon redan till nästa morgon.
– Jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan hästar eller travskolan som det känns nu. Jag skulle verkligen kunna bo här med barnen och hästarna.