Många styrketränar för att orka mer men ryttarens fysik påverkar faktiskt också hästens rörelsemönster. Vi har pratat med Kati Ojala, hippolog och ridlärare på Ridskolan Strömsholm, om möjligheterna att bli en bättre ryttare med hjälp av en starkare kropp.
Att ryttarens fysik påverkar hästens rörelsemönster är det nog få som tvekar kring. Men få av oss kanske styrketränar – trots att det faktiskt skulle göra oss till en bättre ryttare. En av dem som har insett fördelarna med att bli starkare är Kati Ojala på Ridskolan Strömsholm. Hon har tillsammans med sin kollega Camilla Nyblom, ridlärare och hästutbildare, startat träningsgruppen ”Träna med Camilla och Kati”, som tränar tillsammans en gång i veckan.
Camilla är själv ett bra exempel på en ryttare som är stark i sin sits men som, genom att träna sig mer liksidig, har skapat möjlighet att rida sina hästar mer liksidigt, vilket i sin tur främjat både hållbarhet och prestation, säger Kati.
Vi bad Kati förklara kopplingen mellan hästens rörelsemönster och ryttarens fysik:
Ridning kräver balans och koordination och styrka hos ryttaren är det som skapar koordination. Ryttaren behöver så mycket styrka att hon eller han kan ha en god balans för att inte rubba hästens balans. På detta sätt kan ryttaren positivt eller negativt påverka hästens rörelsemönster. Ryttare med god fysik och koordination kan nämligen koordinera sina hjälper så att hästen förstår.
För någon kanske det räcker med själva ridningen och stallarbetet men det finns en risk att skadorna börjar smyga sig på om man jobbar och tränar ensidigt. Ryttaren behöver balans, stabilitet och koordination för att använda sina hjälper rätt, och dessa tränar man upp genom styrketräning. Så ja, jag tycker en ryttare bör styrketräna för att bli bättre.
Bålstabilitet är mycket viktig i ridning. Men man ska sträva efter en generellt stark och uthållig kropp som tål såväl stallarbetet som ridningen samt eftersträva bättre kroppsmedvetenhet och liksidighet samt en god kroppshållning. Sen är det så att det inte bara är kroppen utan också knoppen som mår bra, när vi rör på oss vilket är bra för man ska ju vara ”sitt bästa jag” när man rider.
Om inte ryttaren sitter rakt behöver hästen parera för att hålla sin jämvikt - hästen vill vara där ryttarens vikt är. En följd av detta är att ryttaren då kommer behöva använda mer hjälper för att rida hästen rak och i ridningen vill vi använda så få och fina hjälper som möjligt för att skapa harmoni. Detta hade man kunnat undvika om man jobbade med sin egen liksidighet. Ryttaren kan alltid träna upp sin egen rakhet med hjälp av avsutten träning, där fokus ligger på att bli lika stark och rörlig i höger som vänster kroppshalva.
Tyngden påverkar hästen generellt och det finns nya studier gjorda kring hur mycket i förhållande till sin egen vikt en häst kan bära. Generellt behöver man dock utgå ifrån att hästen inte är skapt för att bära ryttare. Vad som är en tung ryttare är alltid i förhållande till individen, hästarna ser olika ut exteriört och är då olika viktbärande och viktigast är ryttarens balans; är man i god egenbalans så är inte vikten avgörande.