Vi har talat med två professionella ryttare inom sina respektive discipliner om hur de väljer att definiera en bra häst. Hur ser de egentligen på talang, temperament och resultat? Och vad fick dem att satsa på sina respektive stjärnor?

Inge Överlien kan närmast liknas vid en klenod inom svensk reiningsport och han beskriver två av sina mest framgångsrika hästar på vitt skilda vis. Å ena sidan elektrisk, å andra sidan stabil. Inge beskriver sig själv som en mycket anpassningsbar ryttare vilket kan tänkas vara orsaken till att det inte finns någon tydlig röd tråd hos hans tidigare hästar. Men jag tänker att det även kan vara åt andra hållet; att hästarna har format honom. Inge har sällan letat hästar, han har antingen fött upp dem själv eller så har slumpen varit en starkt bidragande faktor när det kommer till vilka hästar som blivit hans tävlingshästar.

"Det man ser är inte alltid vad man får"

Vad utgår han då ifrån när han betraktar en häst och kommer fram till att den har potential, eller till och med faller in i kategorin ”bra”? Han är mycket noggrann med att framhålla att vid köp av unghästar så ”är det man ser inte alltid vad man får” utan som ledstjärnor använder han istället härstamning, exteriör och mentalitet. Härstamningen har blivit en allt tillförlitligare källa då det numera finns väldigt mycket lättillgänglig kunskap om olika linjer och hur dessa förvärver sig vilket kan antyda hur hästen kommer att utveckla sig. Skulle det å andra sidan handla om en färdig tävlingshäst så mäter han högst subjektivt talang genom den känsla hästen ger honom när han rider den, hur den bär sig och dess reglage. 

En stark galopp

En stark galopp är dock ett måste för en reininghäst och även att det finns mycket ”stopp” i den. Detta innebär mer konkret att hästen själv ska välja att skjuta in bakbenen under sig när man gör ett sk. slidingstopp. Huruvida hästen är pigg eller ej är inget han lägger någon vikt vid - men den måste besitta en hög arbetsmoral. Energi och arbetsmoral är med andra ord något han särskiljer och som därigenom inte behöver gå hand i hand.

Resultat är för många en viktig fråga, så även för Inge och han motiverar detta mycket genomtänkt. Dels som ett kvitto på hästens temperament men framförallt då han vill undvika ”showsmarta” hästar. Att vara ”showsmart” innebär att hästen går händelserna i förväg och är för snabb på de respektive manövrarna. Detta kan exempelvis innebära ett galoppombyte där hästen själv tror att det ska vara, snarare än ett galoppombyte där det de facto ska vara.

På den avslutande frågan om vad Inges svaghet är när det kommer till hästar till sig själv svarade han: Priset, om hästen är billig. Jag har lite för höga tankar om mig själv och det brukar inte hjälpa att fem andra ryttare har misslyckats med samma häst. Är den billig får jag alltid för mig att jag klarar det.

Rörelsemekanik, exteriör och temperament

Dressyrryttaren och fjolårets vinnare av breeders trophy; Anki Carlsson tittar primärt på tre saker när hon utvärderar en häst. Rörelsemekanik, exteriör och temperament. Och enligt Anki har en bra häst alltid rätt färg!

Det temperament hon föredrar till sig själv är en häst med mycket hög arbetsvilja och en vilja att vara ryttaren till lags. Den höga arbetsviljan definierar hon som en önskan att göra mer. Som om att hästen uttryckligen frågar efter ytterligare en uppgift även om man själv egentligen känner sig färdig för dagen. Detta är även synonymt Anki´s mest framgångsrika hästar emellan, viljan att leverera.

En av Ankis tankar fångade vårt intresse lite extra, att hon gärna ser att en häst kompletterar henne. Hon framhåller sin förmåga att få hästarna mjuka och följsamma som en av sina styrkor och att det därför är en fördel om hennes egna hästar har ett bra ”tryck” och på så vis stärker upp henne.

En blick

Även om talang kan definieras som en kombination av rörelsemekanik och exteriör enligt Anki så är det första som fångar henne hästens blick. Hon ser gärna att en häst har en vänlig, möjligtvis mild sådan. Detta ska dock inte förväxlas med en häst utan egenheter men det märks att Anki är en ryttare som värdesätter en god relation med sina hästar och hon framhåller flertalet gånger hur viktigt hon tycker att hästarnas välmående är. Då känns det även som en naturlig del att hästarna kan beskrivas som en partner, eller vän där båda bidrar till relationen och att kombinationen av häst – ryttare, på ett plan som inte riktigt går att sätta fingret på, är viktigt. Speciellt för Anki.

När vi frågade henne hur hon resonerar kring en hästs resultat så svarade hon ”jag har inte råd med en häst som har resultat”. Jag misstänker att den rörelsemekanik, arbetsvilja och exteriör som är av Anki´s standard kostar nog mycket för någon som inte är ekonomiskt oberoende men elever brukar hon dock råda att kolla tidigare tävlingsresultat. Procenten är inte det viktiga utan bäst information får man enligt henne genom att läsa protokollen. Detta för att få en rättvisare bild av hästens eventuella styrkor och svagheter.

Kemi

Hela samtalet med Anki präglades av en subjektivitet även om vissa saker såsom exteriör kan konkretiseras till benställning och halsansättning så framhåller hon det som man inte kan ta på som så otroligt viktigt. Kemin mellan häst och ryttare och att en bra häst på så vis inte kan följa ett protokoll, fastnar man i protokollet riskerar det vidare att bli omöjligt att finna en häst. Eller väldigt dyrt. Man bör dock inte glömma att hon har en mycket omfattande rutin och att det hon bedömer nästintill automatiskt kanske inte ens är något som en hobbyryttare skulle reflektera över. Men något som vi alla oavsett rutin kan ta med oss är att försöka bedöma den kemi som uppstår snarare än hästen.

Källhänvisning:

Anki Carlsson och Inge Överlien.

 

Caroline Olsson