Veterinärbesiktning av häst
Att köpa häst är för de flesta en stor händelse och ett viktigt livsbeslut. Du ska inte bara investera dina hårt sparade pengar utan även dina känslor och större delen av din fritid. När du väl har hittat den där perfekta hästen, så är det dags för veterinärbesiktning. En besiktning är inte bara viktig för en köpare utan minst lika viktig ”varudeklaration” för en säljare. Veterinärens uppgift är inte att besluta om hästen passar dig som ryttare utan ska försöka göra en bedömning av hästens fysiska dagsform och veterinärmedicinska lämplighet för det som den är tänkt att användas till. Det vill säga, det ställs oftast hårdare krav på en häst som är ämnad att gå svår hoppning än på en häst som ska gå som sällskap och kanske ta en promenad i skogen. Många köpare och säljare vill veta om hästen ”gått igenom” besiktningen eller inte, vilket inte alltid är så lätt att svara på för veterinären. Vad betyder det egentligen? Att hästen inte har en endaste buckla i lacken? Då får man leta länge för att hitta den perfekta hästen. Så som med alla biologiska varelser så är det oftast inte svart eller vitt. Ibland går hälsostatusen lite mer i en gråskala och veterinärens jobb är att försöka hjälpa dig att göra en bra riskbedömning. Är det en låg risk för framtida hälsobekymmer för det som hästen är ämnad för? Medelrisk? Högrisk? En veterinärbesiktning är inte en fullständig hälsogaranti utan avser hästens status den dagen då undersökningen görs, vilket är viktigt att komma ihåg.
Inför besiktningen
Inför besiktningen så be säljaren om en fullständig sjukdomshistoria och helst även tillgång till eventuella journaler. En klinik eller veterinär kan inte lämna ut journaler utan hästägarens tillstånd, utan denne måste själv kontakta kliniken och meddela att en eventuell köpare får tillgång till dessa. Ett annat tips är att be om tillstånd att få ta del av försäkringsbolagets historik över hästen.
Som säljare så kan det vara väl värt att göra en veterinär hälsokontroll innan du bestämmer dig för att lägga ut hästen för försäljning.
Det rekommenderas alltid att köparen ska få välja besiktigande veterinär, för att utesluta eventuella senare diskussioner om jäv. Det är också viktigt att, om möjligt, både köpare och säljare är närvarande vid besiktningen.
Gårdsbesiktning eller klinikbesiktning? Är det så att du vill nyförsäkra eller ändra i försäkringen och det handlar om lite större summa pengar(oftast från 100 000kr) så kräver de flesta försäkringsbolagen att hästen besiktigas på klinik. En gårdsbesiktning kan annars ofta vara helt tillräcklig, förutsatt att du anlitar en veterinär som är erfaren när det gäller besiktningar av hästar och att förutsättningarna för besiktningen är goda (bra plats att springa, longera etc). Är ridbanan frusen och hästar springer i hagen bredvid vägen där ni står och böjer så är det inte en acceptabel situation, utan som gjort för att något ska missas.
Var noggrann med att komma överens innan besiktningen börjar vem som ska betala för vad! Det känns inte alltid självklart när en häst plötsligt visat sig halt vid besiktning.
Glöm inte att ta med hästens pass! I samband med besiktningen görs en id-kontroll och då behövs passet. De flesta hästar i Sverige är chipmärkta, vilket gör att identifieringen är lätt. För de hästar som inte är chipmärkta ska en särskild blankett fyllas i av veterinären, där hästens tecken ritas in i ett diagram.
Sveriges Veterinärförbund har i samverkan med Sveriges Veterinärmedicinska Sällskaps Hästsektion (dvs Sveriges hästveterinärer) tagit fram blanketter som rekommenderas att säljare och köpare läser och fyller i inför besiktningen. Dessa blanketter har tagits fram för att minska risken för missförstånd och konflikter i samband med och efter besiktning.
Här hittar du dessa:
http://svf.se/Documents/Sällskapet/Hästsektionen/Djurägarinformation%20111213.pdf
http://svf.se/Documents/Sällskapet/Hästsektionen/Beställning_besiktning.pdf
Hur går då besiktningen till?
De flesta veterinärer har utarbetat sin egen ”besiktningsgång” men i det stora hela så ska alla inkludera vissa standardmoment. I Sverige så använder de flesta veterinärer sig av Sveriges Veterinärförbunds förtryckta besiktningsblankett, vilken är ganska nyligen reviderad och finns även i en engelsk översättning för de hästar som t ex ska exporteras.
I stort sett hela hästens kropp ska systematiskt och noggrant utvärderas. Hästens allmäntillstånd, hull och exteriör är ofta något av det första som bedöms. Är den pigg och alert? Överviktig? Innåttad. parallellförskjuten, överbyggd etc ? När man ändå går runt hästen för att göra detta så kan man passa på att kontrollera att hästen inte är ojämnt musklad, skev över bäcken eller avviker på något annat sätt.
Hästens rörelseapparat (nacke, rygg, bäcken, ben och hovar) undersöks genom rörelsekontroll på rakt spår, longering på mjukt underlag samt på hårt underlag. Böjprov utförs antingen genom att man böjer ”helben” , dvs hela benet på en gång, alternativt ”fraktionerat”, då varje ben böjs på två olika sätt (”lågt” och ”högt”). Ett böjprov görs under ca 60 sekunder per böjning och vid korrekt handhavande och normalt böjtryck så ska inte hästen kunna ta skada av detta, vilket en del är oroliga över. Många kommenterar ofta att hästar inte böjs utomlands vid besiktningar, vilket inte stämmer.
Hela hästens kropp känns igenom. Veterinären letar efter ömheter i muskulatur och senor, ansvällningar, onormala ledfyllnader, överben och andra avvikande fynd. Ryggen och nacken får inte heller glömmas bort utan ska noggrant utvärderas. Ibland kan man också hitta gamla ärr som kan skvallra om tidigare skador och eventuella operationer. Palpationen kan försvåras om hästen inte är samarbetsvillig och står still och en kraftig päls kan också göra det svårare att hitta mindre fynd.
Som du säkert vet så är hovarna livsviktiga för hästen! Vid besiktning så brukar veterinären notera bland annat hovens form, vinklar, olikheter mellan hovarna och vilket typ av beslag den har. Har den ett sjukbeslag så talar det för att hästen tidigare haft ett bekymmer från rörelsepparaten.
Hjärta och lungor ska lyssnas på med stetoskop, för att t ex inte missa att hästen har ett blåsljud från hjärtat eller svårigheter med andningen. Veterinären gör också en kontroll av luftvägarna genom att klämma på luftstrupen i början av halsen, vilket kallas ”hostreflex”. Veterinären kontrollerar också att den stora jugularvenen som går längs med halsens undersida är normal och att pulsen slår starkt och jämnt. Hästens nervsystem brukar framför allt utvärderas genom hästens kroppshållning och rörelse. Vid minsta tecken på avvikelser ifrån detta område så som tecken på vinglighet eller instabilitet så bör detta utvärderas noggrannare med en utökad neurologisk kontroll. Huden och pälsen kontrolleras efter t ex mugg, ärr, klåda och inkar. Öron undersöks oftast väldigt snabbt genom att man lyser ner i dessa och även känner runt om öronbasen efter t ex tandfistlar. Slemhinnor och palperbara lymfknutor ska också kontrolleras. Ögonen undersöks helst med möjlighet att släcka ner ljuset och med en bra ficklampa. För att kunna se djupare in i ögat krävs en särskild lampa, vilket ofta används vid besiktning på klinik. Veterinären kontrollerar att hästen reagerar på en så kallad hotreflex, när handen rör sig hastigt mot ögat. Tyvärr är det ofta svårt att säkert utvärdera en hästs eventuella synnedsättning vid en vanlig besiktning.
Hästens könsorgan och anus inspekteras efter avvikelser. T ex så kan många skimmlar ha melanom vid anus och svans. Det finns också exteriöra avvikelser när det gäller stoets vagina som kan göra det svårare att få henne dräktig, vilket kan vara viktigt att veta om du har tänkt dig att ta ett föl . Att få en valack att visa penis på beställning är inte alltid lätt. I det fall hästen får lugnande i samband med besiktningen (t ex vid ev röntgen) så brukar de skafta ut och man kan då se efter att allt ser normalt ut. Är det en hingst så ska testiklarna palperas. För hingstar som ska användas i avel bör man gärna kontrolla spermiekvaliteten, men detta görs oftast inte i samband med en vanlig besiktning.
Munhålan och tänderna vill veterinären gärna undersöka men en osederad häst är sällan särskilt samarbetsvillig när det gäller detta. För en ordentlig undersökning krävs sedering, munstege och en ordentlig sköljning av munhålan för att få bort foderrester. Det är inte alltid möjligt och då får man ibland kompromissa och göra en ”slarvigare” bedömning av detta område men med vetskap om att det inte går att utvärdera de bakre delarna av munhålan. Förutom tänderna så kontrollerar man bland annat även att det inte finns sår efter betsel och nosgrimma.
Ibland finns det önskemål om uttökad undersökning så som endoskopi av luftvägar (då man går ner med en smal kamera i luftvägarna för att bland annat se om hästen verkar vara struppipare, ha ökad mängd slem, missbildningar eller tumörer i luftvägarna), ridprov, körprov, ultraljud och röntgen.
Eventuell röntgenundersökning görs i slutet av undersökningen då det nästan alltid krävs sedering. Det finns inget rätt eller fel när det gäller att röntga eller inte. Många försäkringsbolag kräver dock en röntgenscreening inför försäkring över ett visst belopp. Det finns inget officiellt bestämt protokoll över exakt vilka bilder som ska tas men de flesta kliniker i Sverige har ett liknande standardiserat upplägg, där det är vissa projektioner som ingår. Vid en fullständig röntgenundersökning av en häst så skulle det krävas hundratals bilder, vilket inte är realistiskt. Därför är de röntgenundersökningar som görs ofta en översiktsbild över de vanligaste ställen i hästens rörelseapparat där vi hittar bekymmer. Ibland kanske man väljer att bara röntga en viss kroppsdel, där man misstänker att det kan vara ett bekymmer, t ex en led med onormal ledfyllnad. Röntgenfynd vid ryggröntgen kan ibland vara svårbedömda i och med att en del hästar kan fungera väl trots förändringar medan andra inte gör det. Ibland kan en del bilder och fynd vara svårtolkade och kan behöva bedömas även av röntgenspecialister, vilket kan göra att ett slutligt röntgensvar ibland kan dröja någon dag.
Många gånger får vi veterinärer röntgenbilder, tagna på en annan klinik eller i ett annat land, skickade till oss från djurägare som önskar få bilderna bedömda. Det kan ofta vara en mycket svår arbetsuppgift, då bildkvaliteten inte alltid är den bästa och märkningen av bilderna kan vara knapphändiga. Kom också ihåg att röntgenbilder är en färskvara!
Veterinärens slutliga bedömning
Efter den noggranna undersökningen så är det dags för veterinären att sammanfatta eventuella fynd och hjälpa dig med en riskbedömning vad gäller hästens framtida hälsa och brukbarhet. Som veterinär så är det lättare när man har jobbat några år och har mer erfarenhet att luta sig mot. Som tidigare nämnts så är det inte alltid svart eller vitt. En del hästar lever väl med en del krämpor och skavanker och kan mycket väl vara ett bra köp till rätt person och rätt användningsområde. Det viktiga är att man som köpare och säljare är väl införstådd i riskerna som tas.
Försäkring
Kontrollera innan besiktningen om hästen är försäkrad och i vilket bolag och försäkringsform. Vill du nyteckna eller ändra något i försäkringen så önskar försäkringsbolaget se ett aktuellt (ej gammalt) besiktningsprotokoll samt eventuellt röntgenutlåtande och röntgenbilder (för hästar över en viss försäkringssumma). Viktigt är att veta att det är försäkringsbolaget som bedömer om hästen kan försäkras i bolaget och om eventuella reservationer kommer att finnas, inte besiktigande veterinär. Om det är viktigt för dig att hästen försäkras enligt dina önskemål så avvakta då beslut från försäkringsbolaget innan köpet genomförs.
Dopningsprov
Om ett dopningsprov ska göras i samband med besiktningen så meddela veterinären detta i god tid så att denne kan beställa hem ett så kallat dopningskit. En dopningsprovtagning ska göras efter speciella instruktioner och med speciell utrustning, för att detta ska kunna vara ett giltigt bevis vid eventuell framtida rättslig tvist.
